Nu, efter att ha kommit ett par veckor in i skrivprocessen, har du kanske upplevt hur det självbiografiska skrivandet ibland känns som att bevittna olika filmer som spelas upp i huvudet. Samtidigt som du bevittnar filmerna, som består av dina minnen, försöker du också att få ner dessa på pappret i form av ord. Då filmerna ofta spelas upp i ett snabbt tempo blir ofta de första utkasten försök att fånga yttre händelser som utspelade sig. I denna guide ska vi gå igenom hur du kan gå tillbaka till dina första utkast och ge dem ytterligare dimensioner. Detta sker genom att bjuda in läsaren i inre världar vilka tar sig uttryck som tankar och reflektioner.
Två tidsperspektiv
När du skriver självbiografiskt utifrån ditt eget liv bär du alltid två olika perspektiv. Dels är du huvudpersonen i berättelsen. Denna person befinner sig i dåtiden. Dels är du berättarjaget som berättar historien. Denna person befinner sig här och nu.
Att skriva ut tankar kan ske både i dåtid och i nutid. Om det är huvudpersonen i berättelsen som tänker något, då utspelar sig tankarna i dåtid. Om du däremot vill låta dina nuvarande tankar och känslor om det förgångna komma till uttryck, då är det ditt berättarjag som delar sina tolkningar med läsaren. Detta sker i så fall här och nu.
Det är viktigt att hålla isär dessa tidsperspektiv, både för din egen skull men även för att skapa tydlighet för en eventuell läsare. När vi nu går igenom dessa två tekniker beskriver vi dem därför var för sig.
Att skriva tankar som huvudpersonen tänker i dåtid
När du skriver om en händelse i det förgångna kanske du vill bjuda in läsaren i tankar som du tänkte där och då, direkt i stunden. I så fall skriver du ut dem genom att välja tempus dåtid (preteritum).
Ett exempel på hur detta kan se ut kommer från Min far hade en dröm (2008) av Barack Obama. Lägg märke till hur huvudpersonen tänker i dåtid genom att han undrade :
Jag undrade om Harold, när han inte stod i strålkastarljuset, tänkte på dessa begränsningar. Om han, i likhet med Mr Anderson och Mrs Reece och det totala otal andra svarta tjänstemän som nu ansvarade för innerstadslivet, kände sig lika fången som de han tjänade. Arvtagaren till en tragisk historia, en del av ett slutet system med få rörliga delar, ett system som tappades i hetta för var dag som gick, som sjönk och stagnerade
Jag undrade om även han kände sig som en ödets fånge.
Att skriva tankar som berättarjaget tänker i nutid
Utöver att skriva ut de tankar som utspelade sig i det förgångna kan du stanna upp i din berättelse och låta dina nuvarande tankar och känslor få ta plats. Det är då ditt berättarjag som delar sina tankar och känslor här och nu med läsaren. Detta kan vara ett sätt att blicka tillbaka på händelser i det förgångna och tolka dem, skapa sammanhang eller dra slutsatser utifrån dem. Denna skrivteknik kallas reflektion.
När du inleder en reflektion är det viktigt att markera för läsaren att det har skett ett tidshopp i texten. Du flyttar läsaren från händelser i det förgångna till tankar som sker i nutid. Ett sätt att göra detta tidshopp tydligt för läsaren är att använda ord som “idag” eller “nu”. På detta sätt förflyttas läsaren till nutiden. Här är några exempel på startmeningar som skulle kunna inleda en reflektion:
- Nu, flera år senare, kan jag se att…
- Idag tänker jag att det som hände var…
- Idag inser jag att…
De tankar och reflektioner som uttrycks skrivs alltid i tempus presens (nutid), eftersom du som författare tänker tankarna i stunden.
Att skriva på detta sätt skapar en bro mellan det förgångna och nuet. Vi kan aldrig ändra vår berättelse, men vi kan tänka nya tankar och känna olika känslor inför det som har hänt. Att vara berättarjaget som reflekterar här och nu kan på detta sätt hjälpa dig att omtolka händelser och skapa ny mening utifrån dem.
Att reflektera på detta sätt kan också vara ett sätt att skapa insikter eller sanningar som läsaren bjuds in att ta del av. Utgångspunkten är personliga upplevelser, men genom att tolka händelserna och skapa mening utifrån dem kan du nå något allmänmänskligt som en läsare kan spegla sig i.
Reflektioner öppnar också upp språket. Du ges friheten att uttrycka tankar och känslor på ett friare sätt om du önskar. Symboler, liknelser eller ett mer poetiskt språk har möjlighet att komma till uttryck.
Ett exempel på en reflektion är detta stycke från Tätt intill dagarna (2006) av Mustafa Can. Den inleds med en bredare reflektion kring exil, för att sedan bjuda in läsaren i en önskan som uttrycks med ett lyriskt språk:
Exilens erfarenhet – är den inte först och främst språklig? Förlust för den ene, erövring för den andre. Är det inte med språket som människan korsar gränser istället för att blott vara resultatet av sitt sociala, politiska, ekonomiska eller etniska, religiösa och kulturella arv? Att äga språket – är det inte ytterst att äga makten över sin ställning som människa? Äga berättelsen om sig själv – istället för att berättas av andra. Att kunna stiga in i en annan berättelse, att tillåta sig att bli något annat än det man är född i?
Friheten tillhör den vars språk den formuleras.
Jag önskar att allt det jag vill säga till mor ska sprängas jorden och komma upp som vildgräs överallt, mellan stenarna, i sanden och i asfalten. Jag vill att det ska svämma över och snurra runt, som en spiral till evigheten. Att det ska gå över jorden, berusa alla kroppar, rulla in i molnen, och förtrolla varje fågel. Varje levande ting.
Till slut vill jag säga att tystnad vore en brutal förnekelse. En tystnad som nu blir till min förbannelse och mitt straff.
Följ ditt flöde
När du nu känner till de olika teknikerna för att skriva ut tankar på välkomnar jag dig att följa ditt flöde. Var närvarande och se om reflektioner uppstår naturligt. Kanske kan detta förlösa nya dimensioner i dina texter, där de yttre händelserna blandades med inre perspektiv. Kanske kan det bli ett sätt att närma dig känslor eller djupare dimensioner av ditt livsberättande.