Vilka prövningar och utmaningar har du tagit dig igenom? Och vilka personliga insikter har du skaffat dig längs vägen?
Som ledare av skrivarkurser får jag regelbundet ta del av många olika livsberättelser. Jag berörs ofta av hur deltagare som skriver och delar om sina liv inte bara bär på en berättelse utan också på kloka och eftertänksamma insikter om livet. En skör och personlig insiktsfullhet som blivit till genom att ibland också möta några av de tuffaste och mest utvecklande prövningarna.
Att skriva och reflektera utifrån sin livsberättelse kan, om gruppen är trygg, hjälpa till att odla en nyfunnen mening utifrån något som varit smärtsamt eller svårt. Genom att våga berätta vår egen livshistoria för oss själva och andra, liksom att skriva om den från olika perspektiv, kan nya infallsvinklar väckas till liv. Det blir möjligt att omvärdera våra minnen, liksom känslorna som är kopplade till dem. Effekten är att vi känner en förnyad relation med oss själva
Ett exempel är minnen där vi förut mest såg smärta. Plötsligt ser vi kanske nu den styrka som det svåra givit oss – och vilka starka och uthålliga individer vi kommit att bli tack vare det.
Ett annat exempel är minne som förut mest väckte bitterhet. Efter en skrivprocess kan en grad av tacksamhet infinna sig. Tacksamhet – inför att prövningarna kanske trots allt hjälpt oss komma närmare oss själva
Jag finner tröst i Karin Boyes ord:
Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.
Om skalet bryts bort skapas också förutsättningar för en ny relation till oss själva. Kanske är det först när någonting spruckit upp som ett mer äkta förhållningssätt till oss själva blir möjligt. Tänk så hoppfullt detta ändå är!
Vi talar dock sällan om smärta eller motgång som en nödvändighet eller en förutsättning för att växa som människa. Vår kultur är full av kortsiktiga distraktioner – och det är alltid enklare att fly in i dem istället för att öppna hjärtat mot det som gör ont.
En skrivprocess kan därför vara värdefull, både i stunden men även i efterhand, eftersom den inbjuder till reflektion och att medvetet skapa ny mening utifrån det som skett. Att varsamt, i din alldeles egna takt, få upptäcka nya perspektiv som kanske redan väntar inombords – med kärlek.
Så bjud in skrivandet i en rytm som passar dig. Ha tålamod och ge dig själv tid. Inför det sköra är du välkommen i din egen takt – precis som du är
Utdraget är taget från Karin Boyes dikt “Du skall tacka”, ur diktsamlingen Gömda Land (1924).