Samtidigt som din text har ett tempus har den även ett berättarperspektiv. Detta innebär att läsaren ser berättelsen genom någons ögon. När du skriver om ditt eget liv finns det två olika berättarperspektiv att välja mellan. Oavsett vilket du väljer är det viktigt att vara konsekvent och berätta hela din historia med ett och
samma berättarperspektiv.
Förstapersonsperspektiv
Förstapersonsperspektiv, eller Jag-form som det också kallas, är ett tydligt sätt att visa för läsaren att din berättelse handlar om dina egna minnen och livserfarenheter – inte någon annans. Här kommer ett exempel:
Jag greppade repet med båda händerna. Det sträva hampamaterialet
skavde mot mina handflator. Ovanför mig såg jag trädkojan. Jag satte min ena fot mot den grova stammen och hasade mig uppåt. Mina armar darrade en aning men blicken var stadigt fäst på repet.
Genom Jag-formen blir det tydligt att berättelsen handlar om den som berättar historien.
Tredjepersonsperspektiv
Alternativet till att skriva i Jag-form är att skriva i tredjepersonsperspektiv. Din text är då fortfarande baserat på dina egna minnen, men liknar till sin form mer en roman. Här kommer ett exempel:
Hon greppade repet med båda händerna. Det sträva hampamaterialet
skavde mot hennes handflator. Ovanför henne såg hon trädkojan. Hon satte sin ena fot mot den grova stammen och hasade sig uppåt. Hennes armar darrade en aning men blicken var stadigt fäst på repet.
Att skriva i tredjepersonsperspektiv kan vara hjälpsamt om du skriver om händelser som väcker svåra känslor. Att då beskriva sig själv som “han” eller “hon” kan skapa distans till händelsen, vilket vissa upplever som hjälpsamt när de skriver om något utmanande eller svårt. Det går också bra att använda andra sorters benämningar för dig själv i tredjeperson, exempelvis barnet, systern, frun eller liknande.
Välkommen att undersöka båda perspektiven och känna efter vilket av dessa som lockar dig. Det viktigaste är att vara konsekvent och hålla dig till ett perspektiv genom hela din berättelse.